beroende av att ha folk i min omgivning..
Denna morgonen har känts ganska meningslös och onödig, har inte gjort något vettigt alls. Men en sak jag har gjort, jag har kommit fram till att jag behöver ha folk i min omgivning, det är ett beroende jag har. Det känns så. Jag planerade att ligga inne hela dagen och vara för mig själv, men jag kan inte. Det funkar inte, för jag blir deprimerad. Då kan man fråga sig varför? Har jag någon anledning till att bli deprimerad? Kanske. Kanske inte. Konstigt nog släpper allt när någon från civilisationen ger ett livstecken till mig. Som att smsa med någon, ringa någon, kanske föra en diskussion med min far. Vad som helst, bara jag slipper vara ensam en hel dag. Nu har jag varit helt ensam mellan klockan nio och kvart över tolv, då jag pratade med Michaela i telefon och pratade med pappa och syster. Nu är jag ensam igen men som tur var så kan jag smsa med mina vänner. Datorn räddar mig, tv;n är på och då klarar jag mig men snart måste jag ut och umgås. Så nu ska jag börja sminka mig, äta lite och ta lite kort som snart kommer ut på bloggen. Om en stund ska jag ut och träffa Michaela och Becca, så länge sen jag träffade Becca, kommer bli great! Så nu ska jag sluta skriva detta meningslösa och väldigt osammanhängade inlägg, för att göra något så mycket viktigare. Spendera tid med dom jag älskar mest. (Bara Rasmus som saknas) <3
