juliaugustinovember

Ja, det vill jag verkligen. Det är samma visa vecka in och vecka ut. Jag gör samma saker. Hela tiden. Det är ingenting fel på det - jag tycker om mitt liv som det är. Helt ärligt så har jag nog aldrig trivts såhär bra i mitt egna liv faktiskt. Men (det finns alltid ett men) jag börjar tröttna.

Som sagt, jag tycker om mitt liv. Men det händer ingenting. Klart jag går ut på fester med mina vänner, mina veckor glider jag igenom väldigt lätt utan några svåra bekymmer. Jag är en glad person, och gråter helst inte. Även jag - som kan ses som en svag person i vissa lägen - har faktiskt klarat mig igenom några av dom svåraste problemen.

Men det är inte det jag pratar om. Jag vill att något ska hända, som inte bara påverkar mig. Kanske är det fler än jag som vill att något ska hända i denna staden? Kanske kan en kändis gå runt i vetlandas skolor och undervisa om apors sätt att para sig? Kanske kan man göra annat än en skvallerblogg för att folk ska börja prata?

Jag vill att något bra ska hända! En förändring! & ska jag vara helt ärlig, så tror jag att en av anledningarna till att jag valde båda mina val till Nässjö va att jag ville komma bort lite. Lära känna nya människor, bli en del av en annans liv för en gångs skull. Beröra någon annan, betyda något.

Eller, så behöver bara jag själv förändras för att jag ska bli nöjd. Jag är faktiskt inte så kräsen, jag nöjer mig med det mesta. Till exempel så var mitt löshår en stor grej för mig. Kanske är det något ytligt allting ligger i?

Om jag färgade håret svart, skulle jag bli nöjd då? Om jag skulle bli en stor fantast av till exempel animerat, skulle jag känna mig speciell då? Kanske behöver jag bara få höra någon gång att jag inte är som alla andra, att jag betyder något speciellt och att "ingen är som du". Visserligen vet jag att en person som betyder väldigt mycket för mig känner så, varför kan jag inte bara nöja mig med det vackra jag har?

Måste jag alltid se allting, svart på vitt? Så nu lägger jag av med denna meningslösa texten, tror inte ens att jag har fått ur mig det jag ville. Har dock kommit fram till att mitt liv är så jävla mycket bättre nu än det någonsin har varit och jag vet precis vilka fantastiska människor jag ska tacka det för.

 jag ska bli brunett en gång i tiden, förändringens vindar som susar förbi mitt öra..?