Jag talar ut
Jag va så ledsen igår, jag grät så mycket, mina ögon va igensvullna och rödtäckta för jag hade gråtit så himla mycket. Det hade jag faktiskt anledning till, annars stänger jag gärna inne tårarna och pratar istället. Gråta sparar jag helst till allvarligare tillfällen.
Detta är allvarligt, jag har lagt av med fotbollen. Jag började i tvåan - trean, nu går jag i nian. Det är en rätt lång tid! Fotboll har liksom alltid varit en del av min vardag och jag har alltid älskar fotboll. Jämt, det har liksom varit en lite befrielse att få komma till träningen. Men det är inte så längre. Jag har fått dåligt självförtroende, jag känner inte att jag är duktig längre. Jag är ledsen efter varje träning, efter varje match. Jag har haft en klump i magen när jag ska till träningen för jag känner mig så dålig.
Så jag gav det en chans, jag pratade med en av tränarna och försökte några veckor till. Men det blev inte bättre, jag mådde bara ännu sämre. Så igår la jag av helt. Jag gick till träningen och grät när jag pratade med Magnus, men klumpen i magen försvann iallafall.
Mitt lag är världens bästa och det sociala är helt underbart. Jag älskar hela mitt lag, det är ett gäng härliga tjejer må jag säga. Men som sagt, jag gör detta för min egen skull. Jag kan inte gå runt och må dåligt.
Just nu går känslorna upp och ner och det kommer nog vara så ett tag. Plus att jag har mens, humörsvägningarna lever ju härliga till. Men jag kommer må bättre av detta i längden och jag vet det.
I vilket fall som helst, JAG KOMMER SAKNA MITT LAG SÅ FÖRBANNAT MYCKET
/ maria
