Lite mer än 6 månader sen
Jag känner att jag måste skriva av mig lite, finns risk för endel långa inlägg idag men nu vill jag skriva av mig lite.
Det är lite mer än sex månader sen nu, sex månader.. Ett halvår. Det är sjukt. I början tänkte jag bara negativt och drog ner mig själv med ångesten "det kommer aldrig bli bättre iallafall, skitsamma". Eller "varför ska jag göra något åt det, allting är redan förstört". Men jag är så fruktansvärt glad att jag gjorde annorlunda.
Jag tog tag i det, jag fann en vilja till att kämpa. Kanske ville jag bara visa att jag också kan kämpa emot något som alla inte kan, kanske ville jag visa att Maria Bergdalen kanske inte längre är den mesiga lilla blonda bruden som bryter ihop för allting. Även om folk inte visste om någonting, ville jag nog bevisa det för mig själv, att jag är starkare psykist än andra tror.
Så ja, jag kämpade. För alla mina vänners skull, för det va dom som gav mig anledning till att kämpa. Även för min pojkväns skull såklart. Men mest av allt kämpade jag för min egen skull. Jag visste att jag inte skulle vara ledsen hela livet, jag är i allmänhet en väldigt glad människa. Jag ville bara visa att det krävs mycket mod för att gå igenom endel saker.
Och det gjorde det. Mycket mod, ork och anledningar behövde jag för att klara alla test, perioder och olika slags jobbiga situationer. Men allt det har jag klarat nu. Jag klarade att gå igenom det, bearbeta mitt problem och kämpa mig igenom det. Kanske är det svåraste kvar nu. Att glömma, gå vidare, och fortfarande ha kvar i mig att jag är så mycket starkare än alla andra trodde. Jag har bevisat det nu, jag är stark och jävligt förbannat bra.
& jag har aldrig varit lyckligare! =)
/ Maria
:)
Det är lite mer än sex månader sen nu, sex månader.. Ett halvår. Det är sjukt. I början tänkte jag bara negativt och drog ner mig själv med ångesten "det kommer aldrig bli bättre iallafall, skitsamma". Eller "varför ska jag göra något åt det, allting är redan förstört". Men jag är så fruktansvärt glad att jag gjorde annorlunda.
Jag tog tag i det, jag fann en vilja till att kämpa. Kanske ville jag bara visa att jag också kan kämpa emot något som alla inte kan, kanske ville jag visa att Maria Bergdalen kanske inte längre är den mesiga lilla blonda bruden som bryter ihop för allting. Även om folk inte visste om någonting, ville jag nog bevisa det för mig själv, att jag är starkare psykist än andra tror.
Så ja, jag kämpade. För alla mina vänners skull, för det va dom som gav mig anledning till att kämpa. Även för min pojkväns skull såklart. Men mest av allt kämpade jag för min egen skull. Jag visste att jag inte skulle vara ledsen hela livet, jag är i allmänhet en väldigt glad människa. Jag ville bara visa att det krävs mycket mod för att gå igenom endel saker.
Och det gjorde det. Mycket mod, ork och anledningar behövde jag för att klara alla test, perioder och olika slags jobbiga situationer. Men allt det har jag klarat nu. Jag klarade att gå igenom det, bearbeta mitt problem och kämpa mig igenom det. Kanske är det svåraste kvar nu. Att glömma, gå vidare, och fortfarande ha kvar i mig att jag är så mycket starkare än alla andra trodde. Jag har bevisat det nu, jag är stark och jävligt förbannat bra.
& jag har aldrig varit lyckligare! =)
/ Maria
:)
Kommentarer
Postat av: Saga
Jag gillar dig jättemycket Maria.
Och jag hoppas verkligen att vi ska kunna umgås igen, som vi gjorde förr. För visst hade vi kul tillsammans? Haha!
Du är en otroligt bra och fin människa.
Och jisses vad du har kämpat på!
Puss sötnos!
Postat av: marias becca
Du är så otroligt grym! Jag hade velat vara så stark som du är. Många avundas dig och de gör jag också! Du är bäst älskling<3
Trackback
